Härligt! Semester!
Nu får man nypa i alla böcker i bokhylleväggen, läsa om och läsa nytt, skriva brev och mail kors och tvärs över jordklotet. Jag tar en glass ur frysboxen och sjunker ner i en av de soliga stolarna på den inglasade altanen.
Ha: Myggen kommer inte åt mig! Å andra sidan är jag inte så besvärad av dem som många andra hitflyttade "08:or" som jag själv;kan rensa ogräs i timmar och bara njuta av livet på gräsrotsnivå.

Ofattbart avkopplande .... några få minuter, tills ....vetet brakar loss: Det är inte stampande dinosaurier eller rytande lejon, utan något mycket mera meningslöst och störande: Gräsklippare, trimmers och - värst av allt - ÅKgräsklippare! Folk klipper gräset som om det hotade att växa ikapp dem. Det tar aldrig slut: När den ene slutar, tar den andre vid. Jag tänker på koldioxidutsläppen, den globala uppvärmningen och de sinande fossila bränslen som människan slösat bort så vårdslöst under så kort tid. Kan de inte ta en motionsrunda i stället, så att de får röra lite på sig? Ofta sitter det ganska bastanta förare på de där stora leksakerna.
Plötsligt kommer en granne farande uppför gatan med ett litet barn framför sig på åkgräsklipparen! Där gick den absoluta gränsen för mig: Det måste vara okunnighet. Vad annars? Han vet inte vad han utsätter barnet för, utan tycker att han är snäll och rolig.
Folk klarar inte av att koppla av under tystnad; det måste bullra och låta duktigt.
Jag försöker slå dövörat till och inte tänka på avgaserna i jordgubbslandet, men nog var det lugnare på jobbet alltid..... Slutgnällt för idag. Regnet kom till undsättning. Jag älskar regn .....